Systemet driver effektivt fram en betygsinflation för att den är lönsam för alla inblandade parter. Alla tjänar på betygsinflationen. Den fria konkurrensens om eleverna är en strid på liv och död för skolorna.
Tappar en skola elever innebär det att budgeten spricker, att lärare riskerar att bli av med jobben och att vinsterna minskar. Blir elevminskningen för stor kan skolan gå i konkurs eller läggas ner. Därför tvingar konkurrensen fram sådana exempel som ”Uppdrag granskning” visat och som bekräftas av den enkät som Lärarnas riksförbund genomfört.
En tredjedel av lärarna uppger att rektor försökt påverka deras betygssättning. Ofta handlar det om att höja elevers betyg, ibland efter påstötningar från elevernas föräldrar. Den lärare som inte är ”flexibel” i betygsfrågor riskerar lägre lön.
I dag är höga snittbetyg guld värt i en skolas marknadsföring. De fungerar som en magnet för att locka till sig elever och det innebär reda pengar. Betygsinflation är lönsamt.
När Katalys kartlade de 100 grundskolor som hade den lägsta lärartätheten 2013/14 fann vi dels att aktiebolagen var kraftigt överrepresenterade och dels att de satte extremt höga betyg. De kommunala skolorna hade ett genomsnittligt meritvärde på 219, aktiebolagen 244 och ideella föreningar och stiftelser 234.
Låg lärartäthet och extremt höga genomsnittliga meritvärden borde vara en omöjlighet. Men då skolorna själva sätter sina betyg och då höga betyg bokstavligt talat betyder högre vinster, blir resultatet betygsinflation. Ju lönsammare desto mer inflation vilket skolkoncernerna så tydligt visar.
När systemet med att skolorna ska konkurrera om eleverna infördes i början 1990-talet var motivet att höja kvaliteten. Konkurrensen skulle driva fram bättre resultat och höjda kunskaper, sa den borgerliga Bildt-regeringen. Samma motiv gällde 1997 när det gamla relativa betygssystemet övergavs och det nya infördes med fasta kunskapskrav, det skulle höja nivån på elevernas kunskaper.
Nu tjugofem år senare vet vi hur det gick. Konkurrensen om eleverna, det fria valet och betygssystemet bidrar till den nedåtgående trend för elevernas kunskaper som vi kan se i PISA och andra undersökningar.
Den segregation som skolpolitiken skapar sänker i första hand de lågpresterande elevernas resultat. Men även de högpresterande eleverna drabbas. När undervisningsresurserna dräneras bort till vinster i skolkoncernerna innebär det att eleverna inte alltid får det stöd som de behöver.
Vinsterna, som uppnås genom låg lärartäthet, går före elevernas behov och det bidrar till att hela skolsystemet tappar i resultat.
Anna Ekström, som är ny på posten som gymnasie- och kunskapslyftsminister, sa i ”Uppdrags granskning” att hon inte tyckte om att man såg på eleverna som kunder och att det var konkurrens om eleverna. Men det är ju själva kärnan i dagens skolpolitik. Ser man att den politiken driver fram de effekter som visades i programmet, måste den politiken avskaffas.
Konkurrens om eleverna och nöjda kunder ger bara sämre och sämre resultat. Slutsatsen är enkel: Dagens marknadsstyrda skolpolitik har kommit till vägs ände.
Sten Svensson, utredare Katalys och medlem av Nätverket för en likvärdig skola
Daniel Suhonen, chef vid fackliga idéinstitutet Katalys
Länk till debattartikel: http://www.aftonbladet.se/debatt/article23702293.ab