Tajmingen för det socialdemokratiskt ledda mittenprojektet kunde inte ha varit sämre.
Larmrapport efter larmrapport varnar för den ökande förmögenhetskoncentrationen. Vanligt folks tålamod med ständiga skattesänkningar, privatiseringar och skenande ekonomiska klyftor har nått vägs ände. Globalt utmanas marknadsfundamentalismen både av en progressiv vänster och en reaktionär höger.
Oxfams ojämlikhetsrapport visade häromveckan att de 26 mest förmögna personerna i världen äger lika mycket som halva jordens befolkning. Antalet dollarmiljardärer har nära fördubblats de senaste tio åren efter finanskrisen. LO:s granskning av den svenska makteliten avslöjar att de rikaste direktörerna har en genomsnittlig inkomst motsvarande 59 industriarbetarlöner.
En ökning från 55 året innan. 1980 var skillnaden som minst och direktörernas relativinkomster motsvarade nio industriarbetarlöner.
I SVT:s diskussionsprogram Ekdal och Ekdal (5 feb) frågar man sig hur stora klyftor demokratin och kapitalismen tål. Finansministern Magdalena Andersson (S) ställdes mot väggen i sin första skarpa intervju sedan den nya regeringen tillträtt. Har inte Socialdemokraterna misslyckats med sin historiska uppgift att reglera och kontrollera privatkapitalismen, frågade Lennart Ekdal. Det enda konkreta som Andersson lyfte fram är de svårbegripliga 3:12-reglerna, som man inte lyckades ändra på.
Det är nästan upp- och nervända världen. ”Kanslihushögerns” Erik Åsbrink (S), före detta finansminister, skrev på DN Debatt samma dag, att vi har för låga skatter på kapitalinkomster. Dessutom behöver den totala skattekvoten i Sverige höjas, menar han. På Expressens ledarsida (7 feb) avfyras liberala argument för återinförandet av en arvsskatt, förmögenhetsskatt och fastighetskatt. Gräddhyllan måste betala mer är slutsatsen.
Pendeln har mödosamt svängt sedan finanskrisen för tio år sen. Det är inne med skatter igen. Speciellt skatter som får den ekonomiska eliten med stora kapitalinkomster att börja bidra till det gemensamma igen.
I USA föreslår unga demokratiska socialister, som kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez, en progressiv 70-procentig beskattning av inkomster över 80 miljoner kronor. Samtidigt står den svenska socialdemokratin närmast handfallen inför den växande ojämlikheten och den ekonomiska elitens arrogans.
Efter trettio långa år av nyliberal högerpolitik förklädd som den enda vägens mittenpolitik framstår den kommande mandatperiodens mittensamarbete som hopplöst omodernt. 1990-talets politik kommer inte lösa 2020-talets utmaningar. Socialdemokraternas högergir och politiska mittenprojekt går i otakt med den nya tiden.
Enna Gerin