Ladda ned
Malin Malm undersöker i denna rapport huruvida marknadsreformerna i järnvägssektorn levererat vad de lovat och huruvida det är dags att tänka om kring hur vi organiserar järnvägen i Sverige och Europa. Vad behövs i sådana fall för att järnvägen bättre ska kunna ta sig an 2030-talets utmaningar med en pågående industri- och klimatomställning samt ökade behov av militär och civil beredskap?
Järnvägen är vårt äldsta storskaliga kollektiva transportmedel. Den har stått som symbol för industrialismens framsteg, fasor och modernitet. Med hänvisning till dess ålder har järnvägen också av vissa framställts som ett hopplöst utdaterat transportslag i flygets och bilismens århundrade. I tider av skenande energipriser, nyindustrialisering, militär och civil upprustning och klimatkris talas det alltmer om en renässans för järnvägen. Frågan är hur vi ska ta oss dit.
Järnvägens organisation har genomgått en rad systemskiften sedan den första rälsen lades. Varje skifte har inneburit stora förändringar och tydligt drivits av de idéer som dominerade samhället vid tiden. På vissa ställen i Europa, däribland i Sverige, har systemskiftena gått snabbt, andra har hållit emot. Sammantaget är det dock tydligt att utvecklingen av järnvägen rör sig åt samma håll i hela vår världsdel, nu med understöd av en rad EU-lagar.
Efter fyrtio år då konkurrensutsättning och liberaliseringar har fått styra reformeringen av svenska och europeiska järnvägar börjar tiden bli mogen för en utvärdering.
Rapporten är framtagen av Katalys på uppdrag av Progressiva förbundet av Socialdemokrater i Europaparlamentet och europaparlamentarikern Johan Danielsson (S).
