Vi har ett problem i Sverige som man inte får prata om. Vi har en grupp som inte bidrar som de borde. De får enorma mängder bidrag och subventioner som vanliga svenskar aldrig kan drömma om. Det har pågått länge. Men vi talar inte om det eftersom eliten och medierna sluter upp kring den här gruppen och döljer vad som pågår.
Jag talar naturligtvis om de svenska kapitalisterna. De levererar inte längre.
Ingen innovation att ta över skolor
När jag växte upp talade man om närande och tärande. Ekonomernas idé var att staten tärde på det näringslivet byggde upp. Det var inte sant för i verkligheten behöver företag utbildad arbetskraft, vägar, bredband… alltså ett samhälle. Men i dag verkar svenskt näringsliv inte ens intresserade av bygga saker.
Vår BNP-tillväxt är låg sett till per capita och en större del av vinsten i näringslivet kommer från finansiella transaktioner. Storföretagen spelar på börsen i stället för att bygga, producera och investera. Det är för svårt och jobbigt.
Kanske är det därför svenska kapitalister som Wallenberg och Ax:son-Johnson är så snarstuckna när vinstreglering i välfärden kommer upp. Det är där de hämtar sina vinster. Men det är ingen större innovation att ta över driften av offentliga skolor och minska personalen och ta in outbildade lärare och sen lobba på höjd skolpeng hos politikerna, som tioåringar gråtandes argumenterande för höjd veckopeng.
I näringslivets ekokammare hyllas entreprenörerna som gudar och innovation är den moraliska grunden för expanderande ojämlikhet. Ofta framförs hur svårt det är att vara företagare i Sverige, men de flesta storföretags ägare har inte skapat ett smack utan ärvt sitt kapital. Det är inte lämplighet som satt dem där, utan bara gammal blodsmakt. Dessutom har svenska företagare det bäst i Europa enligt en undersökning.
Mer stat betyder bättre samhälle
Näringslivet klarar sig inte utan staten. Sjunkande reala investeringar och spekulationsdriven tillväxt är resultatet när marknaden släppts fri. Som Mariana Mazzucato argumenterar för i boken ”Entreprenörsstaten” är det statliga investeringar som ligger bakom de största innovationerna och är motorn i de produkter näringslivet kan göra affär av. Mindre stat betyder mindre innovativt näringsliv.
Vetskapen om att bara en stark stat kan sätta fart på hjulen kommer för eller senare att bli dominerande igen.
Staten måste ta ett kliv fram och lösa den stora miljöomställning vi står mitt i. Staten måste ta initiativen för att effektivisera vården med ny teknik.
Det som beskrivs som den populistiska vågen på bägge flanker är egentligen strategier för att återskapa nationalstater som tar sitt ansvar. Statens återkomst kommer innebära mindre privata övervinster men mer innovation, mer dynamik och ett bättre samhälle.
Det där vet kapitalisterna. Det är därför de är så sura.
Daniel Suhonen